I debatten om spelmarknaden i Norden hamnar ofta frågor om licenser, regler och statliga intäkter i centrum. Mindre uppmärksammat är den andra sidan av myntet – kostnaden för spelproblem och spelberoende. När staten talar om miljardintäkter till idrott och kultur handlar det om synliga siffror i budgetar. När människor fastnar i beroende uppstår en dold nota som sällan summeras offentligt: vård, skuldsättning, arbetslöshet och sociala konsekvenser. Den samhällsekonomiska kostnaden för spelberoende är betydande, och den visar sig i hela Norden.
Spelproblem i siffror
Exakta siffror för casino utan licens är svåra att fastställa, eftersom spelberoende ofta är förknippat med skam och mörkertal. Men uppskattningar ger ändå en bild av problemets omfattning. I Sverige bedöms omkring 2 procent av befolkningen ha spelproblem, varav cirka 0,5 procent lider av allvarligt spelberoende. Det motsvarar tiotusentals personer, och ännu fler berörs indirekt genom familjer och anhöriga.
I Finland har studier visat att uppemot 3 procent av befolkningen har spelproblem. Det är en av de högsta nivåerna i Europa, vilket hänger samman med att spelautomater länge varit synliga i vardagsmiljöer som butiker och bensinstationer. Även i Norge uppskattas spelproblem ligga kring 2–3 procent, trots Norsk Tippings monopolmodell. Danmark, som har en licensmarknad, ligger på ungefär samma nivåer, även om kanaliseringsgraden är högre än i Sverige.
Det som förenar alla länder är att de direkta siffrorna inte säger hela sanningen. För varje individ med spelproblem finns familjemedlemmar, barn och arbetsgivare som påverkas. Räknar man in dessa indirekta effekter växer omfattningen betydligt.